Enpartistaden

En av de mest grundläggande principerna i en liberal demokrati värd namnet är lagstyre, det som på engelska kallas rule of law. Jämlikhet inför lagen är en grundförutsättning för ett väl fungerande samhälle. Det är därför domstolar och andra rättsvårdande myndigheter inte ska vara politikerstyrda, och det är därför politiker inte ska få lägga sig enskilda ärenden. De ska avgöras av de lagar som politikerna stiftat. Lagen styr, inte makten.

Nyligen uppdagades det att den Socialdemokratiska ordföranden i Parkering Malmö, Christina Wessling, ringt upp chefen för parkeringsbolaget, som naturligtvis står i stark beroendeställning till Westling, och bett honom stryka en p-bot åt en bekant och partikamrat. Vilket han gjorde. Detta trots att boten var korrekt utdelad.

Det är en ypperlig illustration över hur det inte får gå till en rättsstat.

I Lund den 8 september. Läs mer här.

tycker jag ni ska kolla in trailern till SVT-serien Starke man. Kommer i sin helhet efter valet.

Vi håller på med en slutrapport från projektet. Håll ögonen öppna.

Åter den 12 juli.

Som respons på detta inlägg skrev Lars Hemzelius en debattartikel i Trelleborgs Allehanda. Idag svarar Timbros Håkan Tribell.

Som första punkt på sitt valmanifest har Kvällsposten: Lyft ut Reepalu. Huvudargumentet är att Malmö blev första exemplet i en kritik mot Enpartistaden.

År 2005 skulle Vallentuna kommun sälja Centrumfastigheter, ett antal kommunägda hus i Vallentuna centrum, med både butiker och kommunal administration.
Redan i början av 2000-talet hade kommunen försökt genomföra en försäljning. Ett stort och respekterat konsultföretag, börsnoterade Catella, hade tagit in anbud, tagit fram tre bra köpare och vaskat fram en slutlig kandidat. Men då röstade KD nej och försäljningen las på is.

År 2005 var det alltså dags igen, för den nya ordföranden i kommunstyrelsen, Sten-Åke Adlivankin (M), hade hittat en kandidat på egen hand, den lokale företagaren Bo Richter och hans holdingbolag BRICAD. Det uppgjorda priset låg långt under marknadspriset och något anbudsförfarande hade inte genomförts. Men Richter lovade att i gengäld bygga en simhall. Och så var han ju en lokal företagare, från Vallentuna.

Investmentbolaget Aberdeen fick nys om att försäljningen var på gång igen och skickade in en intresseanmälan till Adlivankin, som svarade kortfattat med vändande post att här blir det inte fråga om något anbudsförfarande. Detta beslut tog Adlivankin på egen hand.

Till saken hör att Richter hade skickat in ett anbud redan första gången försäljningen var aktuell, men då hamnade han inte bland de tre bästa kandidaterna. Förutom att priset var för lågt hade BRICAD varken erfarenheten eller de finansiella musklerna. Flera ledande fastighetsexperter menade att beslutet är olyckligt.

Men Adlivankin ville visa framfötterna och genomförde affären ändå. Kommundirektören Kjell Johansson ville inte veta av detta tillvägagångssätt utan vägrade skriva under det förslag han tagit fram till Kommunstyrelsen. Ett halvår senare fick han sparken, under uppseendeväckande former.

Moderaterna har styrt Vallentuna sedan minst början av 1980-talet. Det har inte gått att belägga någon intressekoppling mellan Richter och AdlIvankin.

Källor: Dagens Samhälle (20/3-06), SVT:s ABC (9/6-06), telefonsamtal med Kjell Johansson (1/6), journalisten Anna Wilson (31/5), tidigare oppositionsrådet Hans Strandin (S) (31/5), nuvarande oppositionsrådet Jaana Tilles (31/5).
Trots upprepade påstötningar har Adlivankin inte återkommit till www.enpartistaden.se.

Underligheterna i Göteborgs stads förvaltning går det för det mesta under rikspressens radar, men strömmen av nyheter är strid och det är klart att det som avslöjas förändrar synen inte bara på de direkt ansvariga byråkraterna utan också på den socialdemokrati som under lång tid har dominerat lokalpolitiken och haft det politiska ansvaret.

PJ Anders Linder på SvD:s ledablogg.

Sundbybergs stad har bestämt sig för att satsa på lokaldemokratin genom att utse ett antal kommunanställda så kallade demokratiambassadörer (sid 9 i det länkade dokumentet), för att få människor att gå och rösta. Men satsningen görs endast i ett väl valt område: Hallonbergen, med argumentet att i just denna stadsdel är valdeltagandet så lågt.

Låt oss se hur det förhåller sig med den saken. I Hallonbergen ligger valdeltagandet mellan 63 och 67 procent (tre valkretsar). I tre av fyra valkretsar i närliggande Rissne deltog mindre än 70 procent i valet. Skillnaden i valdeltagande finns, men den är inte särskilt stor (fem procentenheter i snitt). (Källa: Valmyndigheten.)

Den viktigaste skillnaden när det gäller röstmönster mellan de två stadsdelarna handlar dock om hur många som lägger sin röst på S. I Hallonbergen fick S 49 procent, mot endast 37 procent i Rissne. Och när det gäller de tre rödgröna ser det ut på ett liknande sätt. De fick sammanlagt 65 procent i Hallonbergen, mot 53 procent i Rissne.

Demokrati var ordet.

S Anders Larsson var kommunalpolitiskt aktiv (S) i Vänersborg i 29 år. Han har innehaft en rad olika topposter, som kommunstyrelsens ordförande och senast ordförande i barn- och ungdomsnämnden. Han var även projektledare för bygget av den omtalade Vänersborg Arena som har dragit över budgeten med 100 miljoner kronor. Bygget är nu föremål för en polisutredning.

I höstas avgick han från alla förtroendeuppdrag, på grund av polisutredningen. Larsson förekommer även i en annan utredning, eftersom han har fysiskt attackerat en kritiker av arenabygget, den lokala bandyprofilen och före detta tidningsmannen Sten-Åke Walltin.

Larsson kvarstår dock som näringslivschef. Som sådan har han varit med om att ge konsultuppdrag på 300 000 kronor till vännen Mikael Norrman, vilken för alla dessa pengar inte producerade mer än en tunn rapport om att ett industriområde skulle bli – ett industriområde. Lokaltidningen TTELA kallade det hela klassisk svågerpolitik.